Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Åttonde scenen - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON
med svärdet i vänstra handen.
Nog kan du klösa, katt, men akta dig för hunden!
HIERONYMUS.
Hund, löp till Stoltzenfels! Där är din konung bunden.
LARSSON.
Det ordet blir din död!
Hieronymus faller för ett .svKrd.shugg. Larsson står i förlägen
begrunri-ning. Paus.
Prelaten han strök med ...
Stendöd!.. . Det tog för djupt... det är min arga sed.
En så högvördig prost man borde rispat höfligt;
nu mister galgen sitt, och det är fast bedröfligt!
Betraktar sin högra arm.
Men du, min fältkamrat... Ja, munken hade rätt,
det är förbi med dig, du rört vid helgonet,
och det var dumt af dig. Min stackars högra broder,
som gaf så månget hugg och tömt så många floder
Pekande på sin hals.
i denna ocean, nu är du invalid,
afsatt från tjensten ... Godt. Du ärligt tjent din tid;
den vänstra sköta får båd’ värjan och buteljen.
Långsamt bort.
Nionde scenen.
HIERONYMUS ensam, utsträckt på marken, ser sig
försiktigt omkring och reser sig upp. Trumhvirfvel utom scenen.
Väl stupadt. . . fältet fritt.. . där slår man nu reveljen.
Blottar under kåpan ett pansar.
Min pansarskjorta, tack! ... En blånad .. . billigt krig!
Det stål är än ej smidt, som genomborrar dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
