Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tionde scenen.
KÄTOHEN. Sedan FURSTEN.
Tid efter annan höras trumhvirflar, sorl och tumult utom scenen.
KÄTCHEN
metl hastiga steg, hållande sig för öronen.
Brr! Himmel, hvad har händt? Hvad är det som man vill?
Jag fann ej fursten där, min fröken syns ej till,
och hela lägret är i faslig villervalla.
Den ena skyndar hit, den andra dit, och alla
de se bestörta ut och tala dunkla ord
om högförräderi, försåt och kungamord.
Min själ om jag ett ord af allt det där begriper.
Men jag är så till mods, som när en kula piper
huj — örat tätt förbi. Man sig i nacken tar,
att se om i behåll man än sitt hufvud har.
Hvar är min fröken?
FURSTEN
med häftighet inkommande.
Säg, hvar är min dotter? Svara!
KÄTCHEN.
Ja om jag visste det!
FURSTEN.
Hur vill du mig förklara
de ljud, som vinden nyss har till milt öra fört?
Bland dessa vilda rop ett namn jag tydligt hört.
Kan du det tro, jag hört min dotters namn förbannadt
i råa knektars mun!
Sorl af röster bakom scenen.
Hör, än ej stormen stannat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
