Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Fjortonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGEN
tvekande.
En sällsam bön! . . . Nåväl . . .
Räcker henne brefvet.
REGINA
mottager och bryter det.
Ni skall begripa ... slutet.
Läser, mot slutet afbrutet och med synbar ansträngning:
»Sire, hör en ensam röst, som manar än till frid,
när åskorna de gå i världens heta strid.
I denna bittra fejd, som rasar utan skoning,
det fanns en glimt af hopp, en stråle af försoning,
och det var ni, min kung! Europa såg till er,
som när en döende en skymt af lifvet ser.
Hvi kom ett nattligt moln att denna stjärna släcka?
Hvi kom en vredens dag att allt vårt hopp förskräcka?
Sire, darra för er själk! Ni svor en ed i går,
att vår katolska tro utrota utan spår.
Hör då en katolik, som räddat er ur nöden,
som dör för er, min kung, och älskar er i döden ...
Gå, segra och var stor, men hämnas icke mer!
Upprätta samveten, och slå dem icke ner!
Högt öfver dagens storm, som brusar och försvinner,
bor nådens majestät, och evig kärlek brinner.. .
Gå i Guds kraft! Farväl...» Och nu ...
Bönderrifver brefvet
är brefvet... slut.
Hennes ögon slutas, hon nedsjunker sakta och dör.
FURSTEN.
Min dotter!
KUNGEN.
Död för mig!
HELMBOLD.
Död för miljoner andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
