Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Fjortonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGEN.
Från hvem var detta bref?
HELMBOLD.
De höga stjärnor vandra
på aftonhimlens hvalf. Då faller stundom en
och ristar luftens blå med silfverkantadt sken.
Hvem var hon? Hvadan från? O konung, fråga icke!.
Hon var ifrån den värld, till hvilken upp vi blicke
och som bor inom oss. Var nöjd, om i din själ
hon lyst ett mörker upp och sedan sagt farväl!
FURSTEN
med höghet.
0 Gud, jag tackar dig! Min ätt skall gå i grafven
och spårlös sjunka hän, som vågorna i haf ven;
men att den dör i glans, i fläckfri vapenskrud,
och att den dör som hon — jag tackar dig, min Gud!
KUNGEN
djupt tankfull.
Hon var en katolik!.. . Frid öfver hennes lära!
Frid för hvar ädel tro, som gifver Gud hans ära!
Hvem är då jag, att jag vill döma samveten,
en syndare, jag själf, i mänsklig blindhet än!
Katolske, lutherske, hvad än vi oss må kalla,
1 denna bittra strid vi felat alla, alla.
O må hvar kristen tro förgäta skilda namn
och söka samma nåd i samma faders famn!
Allsmäktige, för Dig försvinna folk och troner;
tillbedja Dig — det är den högsta bland religioner.
Kort paus. Till soldaterne, i det han visar pÄ Regina.
Soldater, hon har dött för tros- och samvetsfrid;
sky liren gevär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
