Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 SÅNGER 1842
vid min sida, kärleken breder mot mig lycksaliga armar
och ser på mig med strålande sälla blå ögon - ja, jag
är rik. Men ett enda saknar jag. - Ja, jag törstar;
min törst är djup.
Lefvande källa, som ensam svalkar min andes längtan,
hvar skall jag finna dig?
Åskorna gå i rymderna, ljungeldar skina, sol, måne
och stjärnor skifta för mig sitt ljus, vind och vågor tala
för mig sitt täcka språk, och för mig dofta rosor utan
tal; men det som i dem är det evigt sköna, det högsta
och det heligaste, enheten i deras mångfald, sambandet
i deras splittring, ljuset, lifvet, sanningen i dem alla,
Guds ande i allt . . . för det enda och eviga är jag blind.
Mångfalden öfverraskar mig, bländar mig, nedtrycker mig.
Du som allt fullkomnar och gör helt i dig, upplys mig!
Jag törstar mycket. För min själs ögon breder sig
stundom öknars sandhaf; jag söker sanningens källa,
som upprinner i öknen. Men vinden bortsopar mina
spår i sanden och för till mig de outsägligt ljufva dofter,
som åter locka mig bort från ökenstigarna. Mina rosor
se på mig, narcisserna vinka mig; deras kärlek gör mig
blind, men säll. Uvad skall jag välja? Ogonblickets
lust och skönheten splittrad i färgade strålar, eller vis-
hetens eviga lust, som, lik ljuset, är det spriddas sam-
mantag och svalkan för den törst, som förtärde mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
