Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång, tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~SXNG VID URUI\JOTIONEN 127
men hans tunga svalkas icke;
slår en ulf och blodet slukar,
törsten vill dock icke vika;
kommer andlös till Angara,
Vallmo-flodens blåa bölja.
Flodens bölja solen slickat,
dunstat bort i dy den klara;
vatten äger ej Angara.
Vilda fjällens starke Väinö
vredgades i håg och sade:
Ar jag icke stark som stormen,
som ett snöras snabb och mäktig?
Björnens ben som brosk jag bräcker,
hedens hjort på ljungen hejdar;
berget af min fot bär spåren,
skogarna för mig förskräckas.
Uvad mig båtar nu min styrka?
Ej en droppe jag kan skapa,
ringa dryck ej efterapa;
blåögd bäck min törst begabbar,
vatten äger ej Ångara,
dunstat bort i dy den klara.
Silfverdufva satt i cedern,
sunnanfågel kvad i grenen:
Ö du vilda fjällens Väinö!
Unga elgens blod och ulfvens
ej din tungas törst förtagit.
Kände du blott sångens källa,
ordets makt, den underbara,
ej vid stranden af Ångara
du i törstens smälek smäktat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
