Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten pilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 SANGER 1851
mer ädel och stolt och stor än hans
i lefnadens heta strider.
Men nu så hvilar du utan namn,
förglömd och okänd i jordens hamn.
Din eftervärid är min toma famn.
Du skulle ha stått med silfverhår
i lefnadens aftontimma
och sett tillbaka på långa år,
välsignad, älskad, och sett en tår
i barnabarns ögon glimma.
Men i din strålande morgonstund,
förr’n lifvet börjat sin långa rund,
så kom den tidiga kvällens blund.
Du skulle ha tröstat mor och far
i sorgernas hårda stunder;
du skulle ha lyckt vårt ögonpar
och stått med en tår vid grafven kvar,
sen du oss gömt därinunder.
Nu är det vi som med sorg stå här,
nu är det dig som vi gömma där,
vår tår som tufvan i blommor klär.
Dock - all din leende framtidsdröm,
den ljufva och stolta saga,
som kanske förgåtts i lifvets ström,
nu äga vi den så skön och öm,
nu kan den ej mer bedraga.
Hvi sörja vi att så rik du gått
bort från det svikande lifvets lott?
Sof godt, mitt älskade barn, sof godt!
29 November.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
