Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Midvinternatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDVINTERNAlT 127
De hört Allfaders röst i skaparorden
och stå förenta ytterst i Europa
ännu när Ragnarök beskuggar jorden.
På dessa fjällar sitter Skandias Saga
och blickar mörk mot hafvets döda vågor,
dem vinternatten tagit nyss afdaga.
Öch Finlands Runotar vid hennes sida
begrundar nattens gåtor, när i lågor
de röda norrsken uppå fästet strida.
Då säger västerns Saga: Ö min syster,
nu är den hvite Balder död för tiöder
och Nlidgårdsormen sig i djupet ryster.
Kom, låt oss gråta Balder! Låt oss sjunga
om höge Asars sorg, när ljuset blöder,
och kalla Thor, att med sin vigge ljunga!
Öch Runotar af östern svarar henne:
I fjättrar Lapplands Louhi bärgat solen;
sju kopparberg hon lade på dess änne.
Men låt oss Väinämöinens harpa stränga,
att det må varda ljus vid öde polen,
när sångens trollord kopparhergen spränga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
