Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremers minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SANGER 1866
Då drog hon ut, drog fjärran öfver hafven,
att leta uti mänsklighetens barm
hvai’ nyckeln, den fördolda, låg begrafven
till Kvinnans öde. Öch idén fick arm,
idén fick lif, gick ut att fanan bära
för Kvinnans rätt. Öch den har fattat rot,
snart, snart finns ej en makt, som mer står den emot
det var Fredrika Bremers kallelse och ära.
Nu har hon ro. Den vida oceanen
begraf var uti väster hennes spår,
i öster trampar liknöjd karavanen
de fjät i sanden, där hon gick i går.
Men inga världsbafs töcken, ingen bölja
och ingen hvirfvelvind af öknens sand
skall sopa hennes verk från jordens dunkla rand
och hennes andes verk från dem, som henne följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
