Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novemberkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvi är då andens hydda byggd så bräcklig?
hvi gistnar hon i midten af vår bana?
hvi mätes lifvets dag så otillräcklig?
Hvad är den sanning mänskan träget samlar,
den mödosamt förvärfda visdomsskatten,
när öfver henne murkna huset ramlar?
En brusten bubbla blott, en droppe vatten,
som mot sin strand i oceanen famlar
och rinner väglös, spårlös bort i natten.
Allt hvad i mänskobröst slår ut förmätet,
som evighetens halft utspruckna knoppar,
förgås i bottenlösa djup förgätet.
Världshafvet sväljer dessa glömda droppar,
oöfverskådligt stort i majestätet
af nya, skumbetäckta vågors toppar.
Atom af stoft, ditt fäste skall förvittra!
Vid kedjan fjättrad är i dig titanen,
som ville med sin ljungeld bergen splittra.
Skumögda tankar, huru vidt I spanen,
I sen blott söndersprängda hubblor glittra
långt i den månbelysta oceanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
