Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min dryck är vatten, sade den gamle med samma
satiriska smålöje, som engång förut hade gäckat och
retat den unge studenten. — Vinet är verkligen bättre
än man numera finner i handeln. Jag har det från ett
hus i Lissabon, hvilket fordom stått i relationer till vårt.
— Torlades & Kompani, anmärkte fru Margret, med
välbehag läppjande på den värmande drycken. — Vi ha
sålt mycken tjära till det huset och köpt mycket salt.
— Därför har morbror råd att förädla tjära och
salt, genmälde Lars Roderik. Medgif ändå, att morbror
smörjer kråset ibland! Huru är det möjligt att äga
sådana viner utan att dricka dem?
— Vid dina år vore det troligen omöjligt, svarade
kommissarien. Men när man blir gammal som jag, och
något girig kanhända, känner man mera glädje af att
äga en sällsynt vara, än att förbruka den. Jag betraktar
buteljerna i min källare som ynglingar: det är lif och
eld i dem, man förlåter dem äfven när de bornera.
Lars Roderik kände sig afsnäst. Det är en komedi,
tänkte han och tummade ett guldmynt, som han bar i sin
västficka. Guldmynt voro då sällsynta, men man såg
stundom ryska halfimperialer i rörelsen, och händelsevis
medförde han en sådan från Helsingfors.
Om han skulle demaskera hycklaren? Denna
frestelse blef för stark, för att en retad yngling skulle kunna
emotstå den.
— Af äkta viner — sade han — påminner jag
mig äkta och falskt mynt. I Lappo har man länge
efterapat svenska sedlar; men hvem skulle tro att man nu
äfven begynt eftergöra ryskt guldmynt?
— Hvad? Det skall du icke inbilla någon, inföll
fru Margret.
5. — Noveller. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
