- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
79

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lisu teg. Lars Roderik, som redan begynt blygas
att lyssna och varit nära att stiga fram, slöt ganska
riktigt att detta skulle beröfva honom lösningen af en
gåta, som han brann af begär att uttyda, och stannade
obemärkt kvar på sin plats.

— Du tiger? fortfor den gamle mannen. — Du har
aldrig frågat mig om mitt förflutna lif, och lyckligast
vore för dig att aldrig erfara huru djupt en människa
kan falla. Men jag kan icke bära den tanken att också
du skall förakta mig, som alla de andra. Afsky mig,
barn, jag förtjenar ej bättre. Men förakta mig icke,
Lisu; förakta mig icke! Min Gud, jag måste ju hafva
ett enda mänskligt bröst som förstår icke blott hvad jag
syndat, utan ock hvad jag lidit.

— Om det kan vara för farbror en lättnad att
öppna sitt hjärta, så vill jag höra, svarade Lisu ödmjukt.

— Ja, barn, jag vill tänka att du är min
biktfader. Kärleken tänker intet argt; du är den rena
källan, i hvilken jag utgjuter mina syndiga tårar. Men
förakta mig icke! Alla, alla må göra det, men icke
du, icke du! Sätt dig här på pallen vid mina fotter
och se icke på mig; då kan jag icke berätta; det skulle
tillintetgöra mig... Så där, ja. Hör nu en
missgärningsmans biktl

Kommissarien berättade långsamt och under flera
afbrott:

— Min fader, din farfader, var en af de kloka
i världen och likväl icke en af de onda, utan
fastmera godhjärtad till lynnet uti sin ungdomstid. Men
emedan han genom klokhet och sparsamhet bragt sig
upp från intet, blef han högmodig i sitt hjärta och
tyckte sig vara ingen annan tack skyldig, än sig själf,
för alla sina framgångar. Då sände Gud olyckans dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free