- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
172

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att inlåta sig i de sä kallade läsarnes stränga och
ofördragsamma fördömande af andra vägar, på hvilka Guds
kärlek kan leda en sökande ande till den eviga lifskällan.
Endast vid bibelordet höll hon sig fast såsom en järnring
i klippan; där medgaf hon ingen prutning, där lät den
saktmodiga, ödmjuka, kärleksfulla flickan icke rycka sig
en tumsbredd till höger eller vänster. Och däri låg
hennes styrka — ett barns hand och en hjältes sköld,
en jungfrus blyghet och en världsbesegrares kraft.

Kommissarien Sten Halm erfor makten af denna
fasta tro och denna ödmjuka kärlek, såsom den unge
studenten och det affärsvana kommerserådet erfarit den,
såsom hvarje vacklande öfvertygelse, hvarje rotlöst tvifvel
i lifvet slutligen skall erfara samma makt. Detta hårda
skal krossades med en bomullshammare, detta
koppar-berg smälte som ett isblock för vårsolen. Sten Halm
höll icke mer på sin förmenta fattigdom som på en
förtjenst; han aktade icke mer sina botöfningar eller sina
goda verk såsom nycklar till himmelrikets port; han
ödmjukade sig, han underkastade sig obetingadt
frälsningens nåd, han gaf sig helt> såsom både den sanne
Guden och afgudarne vilja att man skall gifva sig; han
mottog allt för intet, och han fann frid.

Mot slutet af våren aftynade hans krafter dag efter
dag. Lisu Halm lämnade honom icke mer; han kunde
icke umbära henne: hon var en af dessa fridsänglar, om
hvilka det är skrifvet att de föra själarna bort till eviga
hyddor. En afton i Juni sutto Margret Halm och Hans
Herman Halm jämte henne vid den döendes bädd. Solen
i sin nedgång sken in genom vindskammarfönstret, kastade
sina strålar öfver bädden och öfvergöt alla föremål i
rummet med eii strålande guldglans. Lisu ville fälla
gardinen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free