Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stjärntydaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38 UNGDOMSDRÖMMAR
horisonten. Ingenting, icke ens de låga ruinerna, skymde
här den vida synkretsen; allt i den stilla aftonen bar
ett intryck af den oändliga rymden och Allmaktens maje-
stät. Den dunkla jorden tycktes i stum tillbedjan ligga
vid foten af den Eviges glänsande tron och begrafva sina
småstrider, sina fåfängliga tankar och sina vanskliga
beräkningar i världsalltets omätliga djup. Endast i män-
niskors hjärtan rörde sig under allt detta en liten stoft-
värld af själfviska atomer. Lyktan gick förut, och de
två männen följde, tilldess att de mellan stenar och
grus uppnådde en liten platå på kullens öfversta topp.
Här låg i det bleka ljuset af stjärnhimlen en man
i halfliggande ställning, insvept i en lappmudd, stödd
mot ett klippstycke och lutande kinden mot vänstra
handen. I högra handen höll han ett stålstift, med
hvilket han, tid efter annan, prickade märken i ett stort
pergamentsblad, förmodligen en stjärnkarta, hvars figurer
och lägen han kände så väl, att han icke behöfde an-
stränga sina ögon i dunklet. Han märkte icke de kom-
mande, hvilka stannade ljudlöse i hans närhet för att
betrakta honom och stannade så länge, att den otålige
krigaren slutligen med en hostning gaf deras närvaro
tillkänna. Nu föll skenet från lyktan på en lång, men
af ålder och mödor böjd, gråskäggig man, hvilken tycktes
närma sig sjuttiotalet, om han ej redan uppnått det-
samma. Han var mager af svält och nattvak, bar grå
mustascher och yfvigt pipskägg, håret glest och grått,
den fårade pannan hög och tankediger, de ljusblå
ögonen stora och drömmande, dräkten tarflig ända till
armod. Han väcktes ur sina tankar af ljusskenet och
yttrade missnöjd:
- Är det du, Anna? Jag har ju sagt dig, att jag
icke vill störas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
