- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:39

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stjärntydaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

STJÄRNTYDAREN 39


– Här är en doktor från Tyskland, som reser i
morgon och vill tala med mästaren, svarade hustrun
ödmjukt.
Mäster Sigfrid reste sig i sittande ställning, räckte
främlingen en kall hand och frågade på tyska hvarmed
han kunde vara till tjenst.
Pater Padilla hade öfverläst sina ord. Han flyttade
genast samtalet in på det lärda område, där de öfrige
åhörarne ej kunde följa honom, och förklarade på latin,
att han var läkare och stannat i mycken ovisshet om man
borde eller icke borde tillskrifva stjärnorna något in-
flytande på gångbara sjukdomar.
Mäster Sigfrid svarade på samma språk den bekanta
formeln: stelice inelinani, non necossitant (stjärnorna
föranleda en benägenhet, men icke ett nödtvång), hvar-
efter han med en för hans ålder oväntad liflighet började
tillämpa denna formel på rådande farsoter, när i det-
samma hela nejden klart upplystes och en stor eldkula
ilade öfver himmelen från västra horisonten i en lång,
flammande båge åt sydost. Skenet kom så oväntadt,
plötsligt och starkt, att de fyra personernas drag likasom
grepos i flygten af ljuset och fotograferades i en åskåd-
ning: en iakttagelse, som icke undgick kvinnans forskande
blickar. Där framlyste något i den tyske herrns ögon,
som kom henne att hviska till mäster Sigfrid på finska
språket: » akta dig för den karlen! »
Men för den gamle vise var i detta ögonblick män-
niskan endast ett grand af stoft. Sedan han följt
meteorens lopp och antecknat dess bana på stjärn-
kartan, reste han sig till sin fulla längd, utsträckte sin
högra arm mot horisonten, där skenet ännu tycktes
dröja med silfverglans i hafvets uppstigande töcken, och
sade högtidligt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free