- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:66

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

66 UNGDOMSDRÖMMAR

- Skulle jag aldrig svika min tro. Mitt ord skulle
vara ett kungsord, och min ed skulle vara mig dyrare
än min krona, svarade fröken Kerstin med låg röst, men
så djärft och fast som det anstod en Fleming.
Konungens förvånade blick mulnade.
- Förklara er tydligare! genmälde han.
- Jag skulle icke kunna svika den kvinna, åt
hvilken jag gifvit mitt hjärta och som gifvit mig sitt.
Om man sade mig, att ett rikes välfärd berodde däraf
att jag bröte mitt ord, så skulle jag svara, att rikens
välfärd beror af trohet och icke af otrohet.
- Ah! Var det så ni menade? utropade konungen,
och hans blick klarnade på ett sätt, hvaraf fröken Kerstin
fann sig nästan förskräckt. - Sannerligen befarade jag
icke redan, att ni råkat in på ett annat område, och jag
ville icke ens för en rysk fästning hafva er till min
fiende. Ni skulle ha blifvit fruktansvärdare än en hel
armé.
- Jag beder om nåd, därest jag varit alltför upp-
riktig. Jag är stolt att hedras med hennes vänskap, hvars
namn min undersåtliga vördnad förbjuder mig att nämna.
Hvilket hjärta, eders nåde.., så högsint, så ädelt, så
kärleksfullt och så tåligt! Det är nu mer än ett år sedan
hon förtäres af den grymmaste ovisshet. Hon gråter
sällan, hon klagar aldrig, men hon beder mycket. Jag
vet hvad hon lider. Finnes ingen möjlighet att göra slut
på en sådan ovisshet?
Konungen vandrade fram och åter öfver golfvet,
stannade slutligen och yttrade:
- Säger ni detta af eder själf, eller har någon
bedt eder därom?
- Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär
jag ensam skulden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free