Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN FARLIGA PUNKTEN PA FIRMAMENTET 67
Åter klarnade konungens mulna panna, och han
återtog sin förra skämtsamma ton.
- Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke
straffbar, när man på ett så älskvärdt sätt säger konungar
sanningen. Det är angenämare att höra moraler af eder,
än af min lärare, gamle Skytte. Jag trodde eder ett
ögonblick vara en förräderska, och kanske är ni det i
hjärtats angelägenheter, men ni befinner er där på ert
naturliga kvinnliga område. Och då ni är för god lutheran,
kanske också litet för ung, för att vara min biktfar, så
låt oss nu hellre tala om eder själf. Jag ser icke till
eder harpa. Ar hon kvarglömd i Stockholm?
- Hon är på Villnäs, ers nåde.
- Skada. Jag minns en afton i våras, när jag kom
dyster och nedslagen från rådkammaren. Allt hade gått
oss emot, vi hade fått jobsposter från Liffland, klago-
visor från Dalarna och en bråte med penningeärdenen,
hafvande intet där vi kunde betala med. Jag inträdde
med Sauls sinnelag i hertiginnans gemak, men där fann
jag min David. Edert strängaspel kom mitt hjärta att
smälta. Jag hade nyss känt mig fattig och svag; nu
syntes jag mig vara rik och stark. Jag tänkte på de
gamle barder, som sjöngo för våra fäder och gjorde
dem hugstora i striden. Eder mjuka hand syntes mig
leka öfver strängarna med samma förunderliga styrkande
kraft, och det förekom mig som vore ni Sveriges och
Finlands valkyria, hvilken borde gå framför dess konung
i striden. Jag har ofta tänkt därpå. Jag har senast
tänkt därpå, när vi förgäfves stormade Pleskovs fasta
murar. En krigare får ej tänka på det som röfvar stålet
från hans arm och modet från hans hjärta. Men det
finnes stunder när armen tröttnat, när modet sviktar, det
ock mänskligt är, och då är det godt att höra en sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
