Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9. Vinterafton i ödemarken.
En afton i medlet af Februari 1616 banade sig en
karavan af resande mödosamt fram genom drifvorna
på den stundom ödsliga väg, som vid denna tid förde
från Helsingfors genom det norra Nyland till Åbo. I
våra dagar ila bantågen fram öfver den låga sandåsen i
dessa nejder, men vid tiden för vår berättelse var man
icke van vid en sådan bekvämlighet, då ju alla landets
vägar befunno sig i det bristfälliga skick, som var en
naturlig följd af oordning och oförmåga. De fattige
bönderne ägde hvarken armar eller hästar för vägarnas
iståndsättande, äfven om de därtill haft lust, och nu
hade därtill ett starkt yrväder på långa sträckor öfver-
täckt alla stigar med manshöga drifvor.
Karavanen bestod af tre slädar med två hästar för
hvarje; den mellersta släden var öfverbyggd med ett
slags hytt af buldan. Fyra ryttare, fullt beväpnade i
dessa osäkra tider, utgjorde eskorten. Två redo förut
för att upptrampa en väg, två följde efter för att be-
trygga karavanen mot ett anfall i ryggen, alla hvita af
snö och, liksom hästarna, uttröttade af den mödosamma
färden. När de resande sålunda, fot för fot, arbetat
sig fram någon tid, blef det platt omöjligt att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
