Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VINTERAFTON I ÖDEMARKEN 91
vidare. Yrvädret fortfor att rasa, och hvarje steg framåt
motades af växande snöberg. Ryttarne sutto af, kuskarne
stöflade i snön, alla sökte med armkraft underlätta
hästarnas ansträngningar. Det hjälpte föga, tåget stod
orörligt; man höll en rådplägning om hvad man nu
borde företaga sig. Ett fruntimmer lutade sig framåt i
den betäckta släden och frågade om ingen gård. funnes
i närheten. En riddare i öfversnöad pälskappa sprang
från den sista släden fram till den första, hvars kusk
var vägvisare, och upprepade samma fråga. Svaret blef,
att man hade en mil till närmaste gård, men om man
ville vika åt sidan och köra isvägen öfver den nära-
liggande sjön, skulle man på motsatta stranden af denna
sjö finna ett enstaka nybygge. Riddaren beslöt sig för
denna utväg såsom den enda möjliga, och nu gällde att
bana sig väg ned till isen.
En med tät granskog bevuxen höjd reste sig mellan
vägen och sjön. Trädens grenar voro tungt belastade
med snö, hvars laviner störtade ned öfver de resande
och uppfyllde slädarna. Hästarna måste frånspännas,
alla, utom två kvinnliga resande, måste klifva i snön,
hvarefter slädarna framskötos af männen. När man så
med outsäglig möda trängt uppför höjden och genom
skogen, kom man till ett mot sjöstranden sluttande berg.
Här blef åter en rutschbana nedåt, som under andra
förhållanden skulle hafva varit vådlig, men nu fann mot-
stånd i drifvorna och förde karavanen, med ett par
oskadliga kullerbyttor, lyckligt till isen.
Snön låg här mera jämn, man ispände åter hästarna
och fortsatte färden. Det gick långsamt, men det gick
dock framåt, tilldess att man icke långt från den mot-
satta stranden begynte köra i flödvatten. Hvarje nordbo
vet hvad en sådan färd innebär; man frågar sig tvekande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
