- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:94

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

94 UNGD0MSDRÖMMAR

väggur, ett stort, grönmåladt skåp, några träsniderier på
bordsfötterna, ja, tre eller fyra stolar med utsirade karmar,
vittnade om en i dessa trakter ovanlig lyx vid sidan af
långbänkarna och de i två våningar öfver hvarandra
väggfasta sängarna. Allt såg så trifsamt ut, allt vittnade
om välstånd och flit; men välmaktens dagar voro till
ända.
Vid mörkningen samma afton hade den snart åttio-
årige Stefan Ahti suttit vid brasan, bindande not; hans
son Josef hade slöjdat en slädmed, hustrun häcklade
lin, och två barnabarn, flickor om fjorton och sexton år,
hade kardat ull. Det hade varit en hård dag för Ahtiala
nybygge. Fogdens tjenare hade på förmiddagen infunnit
sig för att utkräfva en af de många gärderna och utan
förskoning tagit i mät en af de två hästar och en af
de två kor, hvilka han kvarlämnat vid en föregående
utmätning. Fåren hade en genomtågande ryttaretrupp
slaktat och uppätit redan på hösten. Där skulle snart
komma flere hungriga gäster.
Ahtialas inbyggare hade vid sin fredliga brasa sam-
talat om det ämne som låg dem närmast: tidens betryck.
Hustrun hade suckande undrat, hvar hennes två raska
gossar nu månde vara i djupa Ryssland, de som togos
ifrån henne till kriget, den ene i våras, den andre året
förut. Om de nu månde lefva mera, tillade hon med
en suck vid tanken på de fruktade moskoviternes grym-
het. Den gamle hade tröstat henne med den försäkran,
att hvardera af gossarne skulle reda sig godt mot sex
sådane bestar, det hade man sett, när herr Jakob och
herr Evert för fem år sedan togo Stora Novgorod med
en hand full svenske och finske pojkar af rätta sorten.
Ryssen hade han själf sett i hvitögat redan i salig kung
Göstas tid, och juten med i kung Eriks tid. Gud för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free