Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Herr Evert Carlssons begrafning i Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136 UNGDOMSDRÖMMAR
från den katolska tiden trotsa sekler och lågor. Katoli-
cismen förstod bättre än lutherdomen att inlägga i sin
arkitektur ett intryck af det heliga, höga och hemlighets-
fulla, som för dödliga blickar beslöjar gudomens majestät.
Under dessa mäktiga hvalf och i denna högtidliga tystnad
måste själarna, med eller mot sin vilja, böja sig inför
den Eviges tron. Och detta intryck, hvilket ännu i dag
framträder så märkbart i sådana åldriga katedraler som
Åbo domkyrka, var vid tiden för vår berättelse öfver-
väldigande. Bilderstormande präster hade, i sitt hetsiga
trosnit efter Upsala möte, förstört de många ännu kvar-
stående helgonbilderna eller föraktligt kastat dem undan
på skräpvindarna, där man i våra dagar återfunnit icke
så få. Men i öfrigt hade föga förändrats i kyrkans yttre
skick. Och hela tidehvarfvet stod ännu med ena foten
i den katolska traditionen, medan andra foten var lyftad
till marsch. Man firade ju ännu helgondagarna, man
vigde klockorna, man behöll själaringningen, och om man
mässade på svenska eller finska, sjöng man ännu på latin
några kärvordna psalmer, som man ej kunnat förmå sig
att utbyta mot nya på modersmålet.
Kyrkan var nästan tom. Endast i några familje-
bänkar sutto adliga fruar och jungfrur, som velat i tid
bereda sig plats att åse högtidligheten. I Tottska graf-
koret brann en lampa, och där knäböjde en sorgklädd,
beslöjad kvinnogestalt på det kalla stengolfvet.
– Hvem beder så ensam där borta i koret? frå-
gade unge herr Bengt sin följeslagare.
– Det är fru Sigrid Tott, som knäböjer på sin
moders, drottning Karins, graf.
– Kände ni drottning Karin Månsdotter?
– En fattig krigsman, som vandrat mycket omkring,
måste väl känna den enda drottning som bott här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
