Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En midsommardag vid Trollböle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152 UNGDOMSDRÖMMAR
stämning, ur hvilken så många sköna nordiska visor i
alla tider upprunnit:
Och när jag står brud,
så är jag så fin
i pärlor och skrud,
som gyllande skrin,
och då säger prästen amen.
Men tallen i skog
min fästeman är,
han tager mig nog,
han har mig så kär,
och nu säger berget amen.
- Det är en gammal fästeman du fått, sade en
förnäm adelsjungfru, som plötsligt uppenbarade sig med
sin tjenarinna på berget och hört flickans sång.
- Han är nog så bra som en annan; han springer
icke ifrån mig, han, svarade flickan och klappade åter
lekfullt den trogne vännen.
- Har du hört när man väntar krigsfolket hit ifrån
Hangö?
- Nej, hvad hon säger! Krigsfolket? Hvad skulle
de göra här, när de få slåss därborta?
- Vet du icke att det nu är fred i landet, och nu
kommer krigsfolket hem från kriget. Har du icke hört
freden kungöras i kyrkan?
- Nej, hvad hon säger! Är det fred? Nu skall
stalipelle bli arger, för han tycker inte om krigsfolk, och
oxa blir odrägliger, när han vädrar en knekt. Men där
komma de; hi och hej!
Och med flygande hår sprang flickan utför berget,
för att betrakta brudtåget. I detsamma kom hon ihåg
sin fattiga dräkt, som så litet passade för det högtidliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
