Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jätten återvänder och medför en trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människoöden. Elementerna hade ännu icke rasat ut och
kommit till lugn; de flämtade efter andan, likasom hafvet
i långa dyningar rullar mot stranden efter en storm.
Jack sof så tungt, att han icke märkte huru bommen
drogs undan och en nyss anländ person, vägledd af
drängen Mårten, som höll i betslet två af skum drypande
hästar, inträdde i rian. Denna person var – för att
genast utsäga hela den förskräckliga sanningen – ingen
annan än det förtrollade slottets beherskare, jätten själf.
Jätte kunde han kallas med skäl, ty hans längd var
åtminstone ett hufvud högre än vanliga människors. Hans
gestalt var en gentlemans, mörk som oktobernatten.
Denne man måste i sin ungdom ha varit skön, men af
en skönhet som injagar fruktan. Nu var han gammal,
hans långa mustascher voro stålgrå, hållningen kraftfull
och rak, men stel och frånstötande. Under de buskiga
ögonbrynen framblickade ett par ögon så skarpa och
dystra, att de vid första anblicken röjde, om icke människoätaren,
dock människohataren. Dräkten åtsittande och
svart alltigenom: den i Adolf Fredriks tid brukliga fracken
med lång väst, knäbyxor och damasker, peruk med stångpiske
och trekantig hatt; en lång huggvärja, ett par
pistoler i bältet och en regnkappa öfver axlarna.
Sådan var den man, hvilken nu inträdde i rian och
blef varse riddaren Jack utsträckt på halmen. Om hans
blick på den sofvande var en sannskyldig jätteblick, så
följde äfven handlingen snabbt efter blicken. Jätten grep
riddaren med högra banden i kragen, lyftade honom med
ett kraftigt tag i höjden och – åt upp honom, tänker den
häpne läsaren? Nej, jätten åt icke upp den olycklige
riddaren, han kastade honom endast handlöst, som en
kappsäck, ut genom dörren, och innan Jack hann vakna,
befann han sig liggande raklång i en vatiputt utanför rian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
