- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:228

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jätten återvänder och medför en trollkarl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagtraktamente, helst in natura. Och ni, min käre Pumponius,
går ni i os, efter ni börjar slåss med den hedervärde
och förträfflige kapten Mörk på hans egen gård?
Damma då fram en smula reson ur er tjocka skalle!
Supen kallnar, och hvad säger Livius? Insuperabilis
Alpium transitus
, hvilket jag vill öfversätta med: det
må hin rida med torr hals genom skogen.

Den person, hvilken i så läglig tid lade sitt vältaliga
ord i vågskålen, där riddaren Jacks öde vägde mellan
himmel och jord, var en patron af godlynt och jovialiskt
utseende, klädd i en lång och väl tillknäppt öfverrock
med ett slags karpus uppdragen öfver den med omsorg
bevarade hatten och dito peruken, kort sagdt, läsarens
redan presenterade vän från mottagningen i Lovisa, doktor
Ekströmer. Hans nya tolkning af Livius måtte ha synts
honom själf öfvermåttan lyckad, ty han underlät icke att
beledsaga den med ett så ljudeligt löje, att hans något
korpulenta mage pröfvade knapparnas styrka i öfverrocken.
Desto mindre lycka gjorde beklagligen Livius
hos de båda kämparne. Mannen, som kallades kapten
Mörk, höll väl inne sin lyftade värja, men fortfor att
genomborra sin motståndare med jätteblicken, medan
denne, hvars raseri förflugit med sabeln, stod trotsig och
utmanande med sitt breda bröst utan värn mot den
lyftade klingan.

Doktorn tog humör och gick mellan de stridande.

– Herr kapten, sade han, och ni, Petrus eller Päronius,
jag har sett mera blod än ni, och skall, när ni
behagar, amputera alla edra fyra ben, som vore de korfstickor.
Men jag finner det vara ett dåligt skämt, att
två hederlige karlar, som jag anser er vara, sticka ihjäl
hvarandra för ett lappris gräl. Vet ni väl, herr kapten,
att en läkare har att befalla där det är slut med själfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free