Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jätten återvänder och medför en trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungens latin. Ni har kallat mig till er dotter: vill ni
då att jag skall pä ögonblicket rida min väg igen?
Detta skäl verkade. Kaptenen stack långsamt värjan
i slidan, mumlade något som skulle föreställa en ursäkt,
vände Jack ryggen och bjöd armen åt doktorn, för att
ledsaga honom till boningshuset.
Doktor Ekströmer var likväl en alltför belefvad man,
för att vilja lämna ur sikte höflighetens fordringar.
– Hör på – sade han, vändande sig till den så
föga gästfritt emottagne kornetten – hör nu, min käre
Parhasius eller Perkelius – hvem tusan kan ihågkomma
ett så krångligt namn? – jag ville säga er, min bäste
Pultronius, att ni förmodligen gör oss sällskap på en
sup och en smörgås i morgonkylan. Jag kan försäkra
er, att ni därmed gör vår förträfflige värd ett synnerligt
nöje, icke sant, herr kapten? Ni skall berätta mig huru
ni kommit hit, när jag likväl såg er i går middags lifslefvande
i Lovisa. Genom luften, förmodar jag, ty hvad
mig angår, ser ni blott hälften af min person; den andra
hälften blef kvarbängande på tallstubbar och enrisbuskar.
Lyckligtvis för er har jag lämnat mitt fältapotek i Borgå.
Ni kan vara lugn, Pontonius; inga mixturer, som sist,
när jag kurerade er för frossan. Huru säger Cicero?
Molestia et voluptate vita mixta, man skall vara munter
i vått och torrt. Låt oss nu komma på det torra igen!
Vid dessa ord svängde den gladlynte doktorn på
klacken och klef hurtigt uppför trappan, medan Jack,
murrig och tigande, kämpade en hård kamp mellan förargelsen
och hungern. Förargelsen vann och föremålet
för så många oblida öden låtsade icke höra inbjudningen.
På trappan välkomnades värden och hans gäst af
hofmästaren Ramström under bugningar, som vid mötet
med kaptenens bistra ögonkast blefvo allt djupare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
