Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Draken biktar för trollkarlen en del af det förtrollade slottets hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begynte han känna sig böjd att betrakta både det framfarna,
närvarande och tillkommande i en mildare dager.
Han ihällde med filosofiskt lugn sitt fjärde vinglas, vände
sig till den inträdande Rebecka, upplät sin mun och sade:
– Sofver patienten?
– Han svettas, var svaret.
– Det är bra. Det låter oss hoppas, att kongestionen
åt hjärnan skall aflöpa utan svårare påföljder. Och
lilla mamsell i öfra våningen?
– Fröken är stilla.
– Hör på, min bästa madam – och doktorn strök
sig med servietten om munnen – jag skulle tro, att
kapten Mörk icke är adelsman, att döma af namnet.
Men kanske misstager jag mig?
Rebecka svarade icke. Hon gick ej heller; hon
väntade, påtagligen i afsikt att duka af bordet, under
det att hennes hvassa ögon tycktes fråga: har du ej ätit
nog, snålvarg?
Doktorn var icke oerfaren i det husliga lifvets diplomatiska
finter.
– Jag ville säga, att ni har en alldeles förträfflig
lax, min bästa madam. Kan han vara fångad vid Anjala?
På min ära, jag har ej ätit bättre i Halmstad. Och
smultronen sedan? Delikata!
Rebecka teg.
– Hvad kycklingarna angår... tusan, det bestås
icke fetare afkomma i Stockholm på Malmens källare.
Eget hönshus, ej sant? Er skål, madam! Portvinet har
ni bestämdt från kungens hofmästare; bekänn, att ni ha
edra utliggare i det kungliga köket. Men säg mig, min
aktningsvärda vän, hur katten har ni burit er åt att
smuggla in sådant vin till... ja, på min ära jag vet
hvad stället heter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
