- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:242

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Draken biktar för trollkarlen en del af det förtrollade slottets hemligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han talade något oklart... ni förstår... något förvirradt
i diagnosen... han ville ej fram med mer än
halfva sanningen. Men så mycket trodde jag mig förstå,
att hans dotter var döfstum. Jag sade honom rent ut,
att där står läkarekonsten svarslös; men tror ni han lät
sig nöja därmed? Han svängde hit och dit, liksom vore
han icke så viss på, att hon verkligen vore döfstum, att
där icke vore någon annan hake i mekaniken, och då
jag råkade ha ledigt för tillfället, lät jag förmå mig att
följa honom hit. Nå ja, numera, sedan jag gjort bekantskap
med edra kycklingar, förlåter jag honom den
infama strapatsen i enrisbuskarna. Ni tror då verkligen,
att flickan icke är döfstum?

– Det kan herrn lita på.

– Hm... flickan behagar mig. Jag är en rangerad
ungkarl i mina bästa år, knappt fyrtioåtta; ni sade ett ord.
Men någonting är här på sned, som först måste ställas på
rätt. Ni förstår väl, att om en läkare skall kunna bota ett
lyte, det må nu vara hvilket som helst, måste han först
känna det som är i olag. Ni måste säga mig hvad som
fattas henne och huru hon blifvit så. Förstår ni mig?

– Ja. Om så är att herrn är doktor och kan ställa
det ena, som är i olag, på rätt, så är jag väl nödtvungen
att säga herrn det som jag annars aldrig skulle ha sagt.
Gammal tand kan också hållas för gammal tunga.

– Jag tror er, jag tror er, min bästa madam. Men
för att komma till saken, så hur var det ni sade? Flickan
hör och hör icke, talar och talar icke, är döf och icke
döf, stum och icke stum. Om allt detta är sant, så
medgif åtminstone, att det icke är mycket begripligt.

– Kanhända, men så är det likväl. Har ni icke
märkt, att hon uttalar orden på ett ovanligt sätt, likasom
skulle ni höra ett litet barn?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free