- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:243

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Draken biktar för trollkarlen en del af det förtrollade slottets hemligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Ja, verkligen. Jag tyckte mig märka något ditåt.

– Nå, däri är hela gåtan; gissar ni ej?

– Nej, så sant jag försvurit mig åt Eskulapius, Hippokrates
och två medicinska fakulteter i Upsala och Åbo,
en sådan kasus är icke förutsedd i vår farmakopé.

– Nå, då skall jag säga herrn något, som ej står
att låsa i böcker. Verna föddes så frisk och sund och
med så friska öron som något annat människopyre. Hon
var det allrasnällaste barn, och när hon var ett år gammal,
sade hon redan mamma – ty hon hade en mor –
men för fadern var hon rädd och kunde aldrig förmås
att säga det ord som en far gärna hör, om han annars
är hvad en far skall vara. Efter det första ordet blef
ett stillestånd i språklådan, så att nära ett halft år för-
gick, utan att flickan lärde sig flera ord. Jag tror det
är så med de flesta barn. Men herrn är ungkarl...

– Kan vara, kan vara. Nå, och sedan...

– Sedan lärde hon hastigt de två orden bror
ty hon hade en bror – och Verna, som vi stafvade
för henne, och nu gladde vi oss åt att hon snart skulle
tala, såsom barn bruka i den åldern, när de mest likna
Guds änglar i himmelen. Ja, då var hon så präktig och
rar – här aftorkade Rebecka sina ögon med förklädssnibben
– att man väl sällan sett hennes like, och alla
som sågo henne sade, att intet kungabarn kunde vara
dägeligare. Då med ens...

– Nå? Då med ens...

– Hon blef sjuk.

Doktorn tog en pris. Detta syntes honom alls
icke ovanligt.

– Mässlingen? frågade han.

– Hon blef sjuk, och så miste hon hörseln. Sedan
lärde hon sig aldrig mer än de tre orden. Och säkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free