- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:253

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. I Salmela gård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öppnade? Ja, han hade ju ofta trott det själf och sorglös
som fjäriln njutit af blommor och vår; men det var
icke nog, han fann icke däri sin andes fäste. Midt i
denna sorglösa ro steg där stundom en dimma upp ur
hjärtats fördolda djup och omtöcknade hela det leende
landskapet af hans lätta krigarlif; det blef öde och tomt;
han utsträckte sin famn och kände intet hjärta klappa
mot hans; han törstade efter ett mål, för hvilket det
lönade mödan att strida och lefva. Plötsligt stod det
framför honom i gestalten af ett olyckligt barn, en oskyldig
fånge, ett rent och älskeligt väsen, förtrampadt af människor:
Verna våren, Verna slafvinnan! Nu hade han
något att lefva och dö för: hennes befrielse, hennes lycka
skulle blifva hans lefnads mål.

– Jack – sade han till sin trogne kamrat, som
tålmodig och fastande inväntade honom med de sadlade
hästarna utanför trädgårdsmuren vid Nattsjö – hvad är
ditt råd? Böra vi genast bryta oss in och befria henne,
eller skola vi vänta till nästa natt?

Jack till fots var en människa som alla andra och
ingalunda fritagen från mänskliga svagheter, men Jack i
sadeln var från hjässan till fotabjället dragon. Han hade ej
undgått sin dryga andel af nattens äfventyr, men om hvad
därinne tilldragit sig hade han ej den minsta aning och
svarade, som hvarje dragon skulle ha svarat i hans ställe:

– Vi ha mönstring i Artsjö.

– Marsch! kommenderade Göran.

Mönstringen hade såsom en sval dusch återfört honom
från drömmarnas rike till verkligheten.

Solens höjd angaf vidpass klockan sju på morgonen.
Hunger, törst, nattvak och trötthet, allt måste vika för
tjenstens fordringar. De två ryttarne befunno sig i
skogstrakterna västerom Elimä kyrka och hade antagligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free