Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Gåtor och nycklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12. Gåtor och nycklar.
Ännu samma kväll satt Göran Ros, åtföljd af Jack
och två dragoner, till häst på den väg som från
Artsjö leder söderut mot Lappträsk och Lovisa. Knappt
hade han vändt ryggen åt Salmela gård och byn, innan
åter Vernas gestalt begynte i aftondaggen sväfva framför
honom öfver granar och björkdungar, ständigt pekande
åt vänster till ödemarkerna. Den unge krigaren red en
stund tankfull och tyst; hans beslut var fattadt, men
krigsplanen ännu icke uppgjord. Allt hvad han sett och
hört om den man, som spelade jättens roll i sagan,
lämnade honom intet val öfrigt. Han måste befria
Verna från detta odjurs våld; huru, det visste han icke
ännu, men nästa morgonsol skulle se henne fri eller
honom död.
Tankfull förde han handen till bröstfickan för att
betrakta Vernas ros, som han bar i sin plånbok, när
han märkte ett groft gult pappersblad, instucket i fickan.
Han uppvecklade det och läste:
»Rid till Filppula, flodstranden, fyrahundra steg norr-
om färjstället. En stor rödbrun sten, liknande en häst;
vid dess sida en mindre sten, grå med en hvit fläck.
Upplyft den mindre stenen. Det skall löna sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
