Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Gåtor och nycklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen underskrift.
Huru hade detta papper funnit en väg till Görans
uniform? Han räckte det tigande åt Jack, som likgiltigt
läste dess innehåll, stack det i barmen och sade:
– Det angår länsman Kallio.
Jack hade något annat på hjärtat, tvärt emot hans
tystlåtna vanor.
– Hvad skulle det tjena till att tala om den häst
som bröt benet af sig för tjugu år sedan? började kornetten,
likasom talande högt för sig själf.
– Hvilken häst? frågade Göran.
– Thomas. Den yngre Thomas. Han som skulle
ärfva Salmela gård.
– Det har jag aldrig hört. Hvad var det om
honom?
– Thomas var sprakfålen. Skulle få allt, blifva
riksdagsman, likasom far, och mera därtill. När han
var aderton år, skulle han gifta sig med rika Hetta
från Viljamaa i Orimattila. Då gaf fadern honom Salmenaitaus
hemman. Däraf tog han sig namnet Sundhagen.
Hvad skulle en svensk officer taga sig för med ett finskt
namn?
– Ja, hvad skulle det finska namnet Peura duga
åt prästen Peuronius? Men Sundhagen? Hvar har jag
hört ett sådant namn? Sundhagen?... Var det icke
den galne kaptenen på Nattsjö som sade till mig: ni
heter ej Ros, ni heter Sundhagen?...
– Thomas var vid min ålder. Före din tid. Vacker
karl, ostadig, våghals; ville framåt i världen. I stället
att gifta sig till Viljamaa gård, rymde han till Borgå, tog
hyra som sjöman. Det var nu engång i honom det gry,
att han ville se sig omkring. Morbror vardt rasande.
Gaf hemmanet åt Mattias. Hetta gifte sig med Kekälä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
