Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Gåtor och nycklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hör nu, Göran, bevisa att han vill döda henne!
Kan du icke bevisa, heter det: inbrott, rån; miste
lif sitt.
– Så? Du resonerar? Du är rädd för din hals?
Drag för tusan, karl, och tag dragonerne med! Jag
rider ensam till Nattsjö.
– Jag menar, att vår väg går söderut.
– Din väg, men icke min. Jag är din förman,
jag rider åt Elimä och befaller dig: marsch till Lovisa!
– Myteri, löjtnant. Spatten tage min häst, om han
understår sig att flytta en framfot på andra vägar än
din. Har jag någonsin öfvergifvit dig, Göran?
– Se på en sådan uppstudsig kanalje! Det är sant,
när jag var fyra år gammal, fann du mig ensam och
gråtande på en gata i Helsingfors.
– Du visste ingen bostad, intet namn, utom ditt
eget. Sådan liten stackare! Allt hvad du visste om
mor din var att hon ofta grät.
– Därpå upptog du mig som din egen son, förde
mig till Salmela och så vidare. Men nu är jag din
förman, gubbe, och kommenderar: marsch till Lovisa!
Det vore väl attan svedda granater, om jag icke skall
få dig att lyda.
– Göran, det är ett pojkstreck. Sväng om hästen,
och jag skall lyda dig som en hund.
– Jack, min gosse, du är en bra dragon, du
känner hvar prick i tjensten, men i hjärtefrågor är du
ett riktigt spenabarn. Lämna mig, låt mig falla, om
så skall ske. Jag har då gjort något gagn med mitt
onyttiga lif.
– Du falla? Prat! Du är född till general, du
har ej rättighet att desertera ur tjensten. Jakob Peura
är född till att rykta hästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
