Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. En ny värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doktor Ekströmer var fritänkare, han som andra;
hans tidehvarf trodde pä mänskligheten, men han kände
sig stundom böjd att ännu därutöfver tro på en Gud.
– Vet ni hvad? sade han till Rebecka, när han
efter en god middag åter gjorde sig redo att stiga i
sadeln. – Vår Herre är sannerligen icke nogräknad om
sina redskap, när han vill göra en god gärning. Jag
ville ha gifvit min gulddosa för att de första ljud flickan
fått höra varit en moders röst, en lärkas kvitter eller
en trogen älskares glada förtjusning; och se, nu var
gamle Ramströms miserabla flöjt och edra högst omusikaliska
snyftningar det första hon hörde. Medgif, att det
var skada. Men så är hela flickan i stället en fin romans.
Det är rart, det där, i våra dagar, sedan herdinnorna
upphört att valla får. För att i vår tid behålla en liten
kvarlefva af verklig natur, måste man instängas i femton
år, bevakas af en drake, kujoneras af en jätte och befrias
af en trollkarl. Om det sen heller hjälper... Aj,
för tusan, nu är det jag som vunnit Cecile Almskölds
handske! Tackar ödmjukast; är det meningen att handen
följer med handsken, cederar jag bonis... Adjö, madam,
se väl om flickan! Stackars Göran... bedragen på allt
... kanhända på lifvet!
Och doktorn red bort, gnolande på en munter visa,
för att förskingra de sista tankarna på handskar och
människoöden.
Dagarna gingo. Bevakningen drogs bort från gården,
sedan man öfvertygat sig att kapten Mörk lyckats fly
öfver gränsen till Ryssland. Rebecka blef ensam med
sin skyddsling, Ramström och tjenarne. Regn och stormar
förebådade hösten. Granarnas skuggor blefvo längre och
tätare, vägarna i skogen alltmera sällan trampade af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
