- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:313

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. En ny värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vandrares fot eller en ryttares hästhof. Det blef tyst
och ensligt på Nattsjö gård.

Men tystnad och enslighet voro den moderliga natt,
ur hvilken Vernas nya värld skulle klarna till dag. Den
oväntade och underbara framgång, som krönt doktor
Ekströmers kurmetod, hade ingifvit Rebecka en hög tanke
om läkarekonsten. Ingen huskatt kunde mera troget
bevaka ett råtthål, än Rebecka bevakade sin anförtrodda
skatt. Föreskrifterna följdes punktligt. Hvarje dag aftogs
öronbindeln och hvarje dag en kvart timme längre. Intet
ord, endast sakta musik. Ramström tillkallades, stämde
tigande cittran, knäppte en svag melodi och lät Verna
upprepa den. Hennes förvåning var stor, när strängarna
befunnos hafva en annan egenskap än blott den att darra;
hennes glädje än större, när hon uppfattade melodin.
Det var som om rosornas tysta musik, länge begrafven,
men länge anad, med ens stigit fram ur de dolda djupen.
Cittran lärde henne hvad hon dittills icke förstått, att
man ej kunde se, ej lukta ljudet, att det måste förnimmas
med ett härtills okändt organ. Hon behöfde tid att fatta
en så sällsam upptäckt; hon jämförde, hon lyssnade,
och hvarje dag medförde erfarenheter. Hon hörde ett
väggur knäppa och kunde i timtal begrunda dess enformiga
ljud. Bandhunden Caro kunde ej förmås att lyda polisordningen,
han inkallades, tilläts att gläfsa med måtta,
och Verna föreställde sig att det var detta man kallade
tala. Katten i huset och korna vid hägnaden kunde lika
litet dömas till en obrottslig tystnad. Verna föreställde
sig att detta kallades säga.

Om några dagar fick hon åter besöka trädgården.
Med bindeln för örat såg hon allt som förr och dock allt
olika, ty hon visste nu, att bakom de yttre synliga förermålen
fanns ett förunderligt lift som kallades ljud. Bindeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free