Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. En ny värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvååriga barnets. Hon hade tänkt mycket, begrundat
mycket, men på sitt eget sätt, med oklara och fantastiska
föreställningar om många begrepp, hvilka vid hennes
ålder längesedan äro bekanta och klara för alla andra.
När därför Rebecka, allt enligt föreskrift, begynte efter
en vecka tala till henne och förklara orden med teckenspråket,
fattade hon med förvånande snabbhet ordens
betydelse. Endast abstrakta begrepp, dem intet tecken
förmådde göra begripliga, förblefvo ännu länge för henne
en gåta. Där måste hon gissa sig fram med ofullkomliga
likheter från bekanta föreställningar. Gud hade
hon alltifrån barndomen betecknat med något mycket
högt eller stort; kärlek med en utbredd famn; evighet
med en cirkel; tid med att efterhärma pendelns svängningar;
frihet med en fågels flygt, och så vidare. Lättare
hade det varit för Verna att namngifva de få personer,
af hvilka hon omgafs. En rynkning af ögonbrynen betecknade
fadern, en hand på hjässan den skallige Ramström;
ett pekfinger på kinden betydde Rebecka, som
pryddes af en vårta på denna framstående del af sin
person; en grimas angaf den snedmunte Mårten; en
rörelse såsom när man mjölkar kor betecknade Rika,
ladugårdsdejan, och hunden antyddes med att visa tänderna.
Hela detta än barnsliga, än sinnrika system af
tecken skulle nu utbytas mot ord. Det var icke mer
en skola för döfstumma, ty här tillkom det nya och
rika hjälpmedlet af en återvunnen hörsel. Det var icke
heller en missionsskola för vildar, ty här fanns ett
färdigt förråd af utvecklade högre begrepp. Verna liknade
en fånge, som från barndomen uppvuxit i ett
trångt, ensligt fängelse och nu för första gången utsträckte
sina domnade leder i den fria naturen, det brokiga
människovimlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
