Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. En ny värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftogs, och plötsligt sprang detta nya, okända lif fram ur
tystnadens omhölje. Nu hörde hon bäcken sona, träden
susa, sparfvarna kvittra. Tranorna, som flyttade bort i
kilformiga skaror, nedkastade till henne ljud från den
toma höjden. Sjön, som brusade på afstånd, tycktes
stänka ljud i den blå luften. Hon förskräcktes, hon visste
icke hvarifrån alla dessa intryck träffade hennes öron. De
kommo till henne så förvirrade, sammanblandade, dånande
starka, de syntes henne så öfverväldigande, hemlighetsfulla
och fruktansvärda, att hon ej kunde afvärja ett
intryck af skrämsel. Hon begärde åter sin skyddande
bindel och flydde bestört till den tysta kammaren.
Men redan andra gången, när Rebecka enligt föreskrift
vågade samma försök, hade den stumma flickan
öfvertygat sig att naturens nya röster icke voro fientliga
mot hennes tillvaro, att de fastmer voro bundsförvanter
och vänner. Hon fattade hastigt skillnaden mellan bäckens
sorl och vindens susning i träden; hon lyssnade förgäfves
efter en särskildt förnimbar röst från dessa rosor, hvilkas
språk förut varit så vältaligt. Ack, de hade nu alla
blommat ut, detta var orsaken till deras tystnad. Nästa
vår, när deras älskade knoppar åter öppnade sin späda
blomkalk mot ljuset, då skulle de tala, som förr. Hvilken
väntan tilldess, hvilken glädje då!
Tala! Bed ett barn om mindre än två år tala, och
det skall, som Verna, icke förstå hvad man fordrar af
det. Engång öfverraskade hon sig själf, när hon varseblef
sin mors porträtt, med det barnsliga ord, som hon
så länge uttalat utan att höra det: mamma! Hon förskräcktes
för dessa främmande ljud från sina egna läppar
och vågade icke upprepa dem.
Men Vernas förståndsutveckling hade under den djupa
tystnad, i hvilken hon lefvat, hunnit långt framom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
