Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Nattsjö och Salmela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsats, att herr doktorns behandling, enligt alla konstens
regler, bort medföra döden, därest icke den moderliga
naturen fått det infallet att rädda patienten oaktadt
läkarevården.
Huru nu därmed förhållit sig, må de lärde afgöra.
Visst är, att de lyckliga följderna af järnspillrans aflägsnande
visade sig hastigare än ens läkaren vågat hoppas.
Redan samma dag befann sig den sårade märkbart bättre
och kunde tala; om mindre än en vecka hade han återfått
hörseln, utom att vänstra örat förblef något lomhördt.
Snart försvann den olidliga tyngden i hufvudet, och i
slutet af November var den sårade så återställd, att han
ville anmäla sig som frisk. Detta djärfva beslut strandade
mot doktorns bestämda vägran; men emedan man
fått tidigt slädföre och Ekströmer måste återvända till sin
tjenstgöring vid fälthospitalet, beslöts att Göran Ros skulle
åtfölja honom på en rekreationsresa till Artsjö.
Dessa höstmörka dagar i November voro lyckliga,
ljusa dagar på Nattsjö gård. Den ene af dess älsklingar
uppblomstrade ur förvissningen till ny lifskraft; den andra
utvecklade sig med hvarje dag mer till en rosornas syster.
Båda de nyss till tystnad och teckenspråk dömda unga
fingo den efterlängtade glädjen att kunna som fria
varelser meddela sig med hvarandra. Verna tröttnade
icke att lysa med sin ovana talekonst; Göran återfick
en del af sin forna munterhet vid de befängda misstag
om ordens betydelse och uttal, hvilka en så ny talarinna
ej kunde undvika. Det var en språksamhet som
kom själfva Rebeckas talföra tunga att tystna, och när
doktorn inföll med sin latin och Ramström med sin
flöjt, tycktes den nyss så ljudlösa tystnaden på Nattsjö
hafva slagit om till det bullersamma sorlet hos en skara
stojande barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
