Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Nattsjö och Salmela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De lyckliga som aldrig saknat hörsel och talförmåga,
huru litet ana de deras öde, hvilka skickelsen förnekat
själens portar och strömmande floder mot den omgifvande
världen! Ensliga, stumma, gå dessa sorgens barn sitt lif
igenom som främlingar på jorden. Rundtomkring dem
herskar den eviga tystnaden; likgiltiga eller häpna, vanka
de fram i en värld af skuggor, och människorna gå dem
hemlighetsfulla, obegripliga, känslolösa förbi. De sluta
sig inom sig själfva, de hafva ej annat val, men den
längtande själen sträcker sin famn mot lifvet och skapar
sig där en drömvärld af föreställningar om hvad de möta
men icke fatta, ana men icke begripa. Syn, lukt, smak
och känsel äro skärpta till en otrolig finhet; de äro insekternas
spröten, hvarmed de stumma trefva sig fram
i världen, men om ljud, ton, tal hafva de ingen erfarenhet.
Franzén har lyckönskat den döfve att undgå så
många onyttiga ord, så mycken smädelse, förtal och dårskap
i världen. Ack, skalden har glömt, att musikens
världsspråk, och mer än så, att den ljufva rösten af en
moder, ett barn, den outsägligt skiftande, uttrycksfulla
tonskalan i en älskad varelses ömma tilltal aldrig vibrera
i den döfves stängda öra. Endast det hinduiska helgonet
på sin pelare vågar prisa den fattiga lyckan att vara
kastad tillbaka uteslutande på sig själf. Rikare och mera
mänsklig är lyckan att kunna dela andras fröjder och
sorger; rikast af allt att kunna bortgifva sig själf för det
man i världen vet bäst.
Åter, när denna järnhårda, obevekliga mur sjunker
bort, hvilken så länge rest sig mellan hans och andras
tillvaro, mellan aningarnas tysta värld inom honom och
det högröstade yttre lif, som härtills brusat okändt förbi
honom med sina välljud och sina missljud – hvilket
uppvaknande! Fri går han ut ur fängelset och undrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
