Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gustaf III:s minne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det uti en vrå och låta porslinskungarne kriga, bäst de
gitte, om sina dammiga hyllor.
Jag tror mig kunna öfverhoppa den tid, som sedan
följde med första delen af Fryxells berättelser, och den
som sedan ytterligare följde med memoire-litteraturen i
Sverige. Eleverne af de »första begreppen» begynte då
småningom begripa, att i det gamla skåpet fanns annat
än porslinsgubbar, årtal och namn – att bakom dem
stodo djupa, mörka leder af lidande, blomstrande eller
vissnande folk, evigt böljande passioner, myriader människohjärtan,
som numera upphört att slå, men som i lifvets
korta minuter klappat, likasom våra, af sorg och glädje,
kärlek och hat, triumf och förtviflan – längtande, stridande,
blödande hjärtan, hvilka, likasom korallbankarnas
verkstäder, tallösa och namnlösa arbetat på de piedestaler,
där porslinsgubbarne stodo så högt på hyllorna.
Ja, man fick till och med någon aning om att skåpet
icke var hopfuskadt af våra snickaregesäller här nere,
utan ett verk af den store Mästersnickaren, som haft sin
särskilda mening med hyllorna och låtit sina arbetare,
folken, hyfla väggarna, så att de bundo allt samman och
gjorde honom en nyttig möbel i världskammaren.
Jag vet ej om den utmärkt förståndiga, utmärkt
torra och i sin egen tanke högkritiska, men i verkligheten
rätt ofta okritiska registerhistorien haft på alla samma
effekt att framkalla just motsatsen, eller en synnerlig
dragning åt historiens lyriska element. Påtagligen hade
jag Fant och Regnér, för att ej tala om andra senare
högtärade bekantskaper, att tacka för en ohjälplig förkärlek
egnad åt svenska historiens poeter: den romantiserande
Olaus Magnus, jättefantasten Olof Rudbeck, storhufvudet,
och vidare den lättrörde, vidtsväfvande Dalin,
den djupe, ljungande Geijer. Det har förefallit mig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
