Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gustaf III:s minne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle de så lätt hänförde och därför lätt förvillade poeterne
likväl hafva ett stort företräde framför deras lärde,
försiktige och benande medbröder däri, att de känna
mänsklighetens stora hjärta klappa i tidehvarfven. Jag
tänker ännu på det gamla skåpet. Det är icke nog,
tänker jag, att känna väggarna, hyllorna, figurerna; man
måste äfven känna virket, bilan, sågen, hyfveln, spiken
och limpannan. Ytterst är det dock alltid hjärtats förnekade
rätt som dominerar händelser och karakterer,
uppställer målen och utgör historiens eviga ungdom, som
för henne framåt. Utan gehör för de inre makterna,
blir Alexander den store en skicklig general, Cesar en
ärelysten patricier, Peter af Amiens en listig munk,
Richard Lejonhjärta en usel regent, Wilhelm Tell en saga,
Johanna af Orleans en halfförryckt svärmerska, Ludvig XI
en klok regent, Gustaf II Adolf »kung Orre», Carl XI
en »kronofogde», Carl XII en »rasande pojke», Polens
delare Fredrik II upphöjd till den »ende» och Gustaf III ...
Men det var till honom jag ville komma.
Jag hade en gammal tant, som ej var från i går, ty
hon hade sett dagen 1770 och var redan en stadgad
flicka om tjugutvå år, när hon bevistade den maskradbal,
där Gustaf III blef skjuten. Hon hade tillbragt större
delen af sin ungdom i ett förnämt hus i Stockholm, och
minnena från denna tid, som var glanspunkten i hennes
lif, följde henne outplånliga intill höga ålderdomen, då
hon glömde hvad som tilldragit sig i går – glömde deras
namn, som dagligen omgåfvo henne, men talade om
Gustaf III, hans stora, vackra ögon och hans svenska
nationaldräkt så lifligt som stode han framför henne ännu
i dag. Hon kallade honom aldrig annat än kungen; för
henne fanns ingen annan kung, och hon fick ej ur sitt
hufvud att Finland ännu var svenskt. Det var fåfäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
