Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Armollinen rouva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Armollinen rouva.
Major Croneld hade på sin tid gått i fält; han hade
stridt mot kosacker och kalmucker; han hade stått
inför två konungar och en kejsarinna; han hade, bringa
mot bringa, brottats med Savolaks björnar; men han
häpnade, när hans son Lennart förklarade sig vilja göra
sin styfmors utfärd om intet.
– Älä karhua vitsalla lyö! Slå icke björnen med
ris! genmälde han.
Lennart hörde honom icke. Det fortfor att bränna
öfver hans hjärta, och han skyndade till stranden, där
Tikki och Turtia väntade vid båtbryggan.
– Gån er väg; det blir ingen utfärd af, sade han.
Karlarne sågo långt på hvarandra. Tikki, som var
majorskans liftjenare och aldrig van att lyda någon annan
än henne, smålog åt det nya kommandot, men utan att
svara. Ingendera rörde sig ur fläcken.
Sergeant Lennart, kort om hufvudet som sin far,
men mindre hugad att böja sig under den suveräna
makten på Rautasaari, upprepade befallningen. Samma
tystnad, samma smålöje, samma orörlighet hos båtens
roddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
