Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Armollinen rouva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ynglingen fattade en vidja vid stranden. Hans blod
jäste. Han var en späd gosse, och de voro två stora,
starka karlar. Tikki skrattade.
– Lyda ni eller ej?
– När armollinen rouva befaller, skola vi lyda,
svarade Tikki.
På sitt sätt hade han rätt, och Lennart hade nog
besinning att inse det. På bryggan låg en yxa, han
fattade yxan, hoppade i båten och högg ett bredt hål i
dess sida. Vattnet strömmade in, båten begynte sjunka
vid bryggan, och karlarne stodo förbluffade, utan att
söka hindra den djärfva protesten.
– Nu kunna ni lyda er matmors befallningar, utropade
Lennart och styrde sina steg med återvunnet lugn
tillbaka till gården.
På strandvägen mötte han hushållerskan och en
piga, bärande matkorgen, samt majorskans ryska kammarjungfru,
hvilken, klädd i röd sidenkapott, skulle åtfölja
sin fru på båtfärden.
– Vänd om! sade Lennart. Båten har fått en
läcka, han kan icke hålla sjön.
En vänlig nick från hushållerskan och ett harmset,
fientligt ögonkast från kammarjungfrun öfvertygade honom
snart, att af de två partier, som stridde om makten på
Rautasaari, det underlägsna partiet ansåg honom för en
bundsförvant, det segrande för en motståndare. Ingen
af dem hade misstagit sig.
– Hennes nåd kommer strax efter; vi kunna vänta
vid stranden, yttrade kammarjungfrun utmanande.
– Det är onödigt, svarade Lennart. Korgen kan
bäras tillbaka.
– Vi kunna vänta här, menade hushållerskan, som
mellan två eldar ansåg politiskt att välja en medelväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
