Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Armollinen rouva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Obekymrad om dessa förpostaffärer, gick Lennart
rakt emot fiendens hufvudstyrka, som redan var i antågande
från kullen uppe vid gården. Han kände rätt
väl sin styfmors allrådande välde och afgjorda öfverlägsenhet,
men det var icke första gången han trotsat
henne, och något af faderns despotiska lynne fanns hos
pojken, när det gällde hvad han visste vara en rättvis
sak. Han hade beslutat möta faran och var beväpnad
till striden. Hans hjärta klappade åter hastigare – han
var för ung för att kunna förblifva kall – men det
var mindre af fruktan, det var af ovana ännu att handla
som man och af förtrytelse öfver den nödvändighet, som
tvang honom till ett så uppenbart trots mot en nära
anförvant.
Den person som nu nalkades och som af gårdens
folk kallades armollinen rouva eller nådiga frun, men
af grannarne oftare hedrades med benämningen kejsarinnan,
var en högväxt, ståtelig dam om vidpass trettio
år eller kanske ett par däröfver, brunett, med lifligt
glänsande mörka ögon, befallande hållning och förnämt
utseende. För att ännu kunna kallas en fullkomlig
skönhet, hade hon endast behöft en något hvitare hy,
något mindre skarpt markerade drag, en mindre fyllig
växt och kanske en något enklare toilett, än de svajande
hvita plymerna, de eldröda bandrosorna och den högblå
sammetssaloppen, hvilken hon, oaktadt värmen, bar öfver
sina efter tidens mod mycket urringade axlar.
Det undföll icke Lennart att denna toilett, ehuru
alltid omsorgsfull och alltid bjärt afstickande mot hennes
mans tarfliga landijunkarevanor, nu liknade mera en
paryr för hofvet, än för en landtlig utfärd på sjön, och
han svor inom sig, att den stolta frun denna gång skulle
förgäfves ha slösat sin möda för spegeln. Rasande öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
