- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:78

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Armollinen rouva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Åtminstone icke en fläckt örn, madame.

– <I>Assez de paraboles!</I> Jag vill gifva dig ett godt
råd, min lilla vän. När du härnäst kommer att hälsa
på din gamla far, så försök att vara något höfligare mot
din mor. Artighet mot alla kläder en ungdom, och sist
af alla bör en ung adelsman sätta sig öfver skick och
seder. Vi närma oss nu till bryggan, och jag kan umbära
din eskort.

– Ser ni, madame, man har stannat med korgen,
man har icke burit den fram till bryggan. Vill ni veta
hvem som är orsaken därtill? Jag, madame.

– Huru? Du? Och hvarför, om jag törs fråga?

– Jag har mina skäl. Om ni fortsätter er promenad,
skall ni vid bryggan finna er båt sönderhuggen och
fylld med vatten. Vill ni veta hvem som på detta sätt
vågat hindra er utfärd? Jag, madame.

– Men är du från dina sinnen? Vanvettiga pojke,
du vet icke hvad du gjort!

– Jo, madame, just därför att jag vet hvad jag
gjort, vågar jag tala till er ur denna ton. Ni behandlar
mig som ett barn, en narr, en gök, madame! Jag kunde
behandla er som något värre... Ja, se icke på mig så
där, ni skrämmer mig icke med riset numera. Jag minns
en dag, när jag var gosse, hur jag slog er kammarjungfru
i ansiktet för det att hon kallade finnarne oskäliga
djur. Då ställde ni mig i skamvrån, madame, och lät
mig stå där en hel dag utan mat. Ja, det är sant, jag
tog icke emot den kaka ni sedan bjöd mig om aftonen
för att blidka min far: jag hade hellre dött af hunger,
än mottagit något från er hand. Vet ni väl, madame,
att jag nu kunde ställa er i en värre skamvrå, där ni
icke skulle hungra ihjäl, men där ni i stället skulle
dö af blygsel, ty hvarje redlig människa i vårt land

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free