Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kammarrådet Sivert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
König Gustalff – oh, ein erstaunt prächtiger herr! Jach
har sagt åt soldaterne: mine vänner, har jach sagt, där
är min höjlade, där är min halm, där är min rågmjöl,
jach räkner icke så genau med någre hundrede lispund
– och de hederliche schwenske och finnländer har gjort
mich den ären att hålle till gode min gode mjöl och min
långe halm och min sköne höj. Ja, hvad skall mans
göre? Man tjener sin öfrighet, om mans ock blir en
tigger på änden.
– Förlåt mig – fortfor Lennart, som hade beslutat
att vara lugn – dessa tvåtusen riksdaler betyda så
oändligen litet för herr kammarrådet. Om min far däremot
blefve tvungen att sälja sin egendom, så skulle
han nu under kriget icke finna någon köpare ens till
halfva dess värde.
– Ja, där ser mans, den krig, immerfort den krig!
Min gamle hederliche vän vill hafve den krig. Jach har
sagt honom: min bäste major, har jach sagt, vi landtjunker
ferlange den käre fred, låt oss vårt bäste göre
den krig zu desavouiren! Nein, min gode major aff
Rauttasar vill hafve den krig, nu har han den krig, och
nu må han sich rede så godt han fermår.
– Herr kammarrådet ämnar då verkligen drifva en
gammal hederlig man från gods och gård, för det att
han följt sin öfvertygelse och på sitt sätt velat tjena sin
konungs sak?
– Jach fersäkrer min junge herr, det gör mich
ondt, micket ondt, men jach kan det icke hjälpe. Jach
kan icke fermisse[1] min lille fordren, jach är själf ruinirt,
låt oss icke mer tale därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
