Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kammarrådet Sivert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Som herr kammarrådet behagar, svarade Lennart,
knappt i stånd att längre beherska sig. – Har herr
kammarrådet något att befalla till Nyslott?
– Nichts, nichts, min junge vän. Helse de gode
vänner och schwenske. Jach önsker de snart må nehma
det lille rackers slott, som inkommoderer dem.
– Skall jag också framföra en hälsning från kapten
Ladov?
– Was? Kapten Ladov?
– Ja, han, som för en knapp timme sedan lade
ut ifrån båtbryggan.
Kammarrådet skrufvade sin eleganta peruk och
spände sina glanslösa ögon i den djärfve frågaren, likasom
ville han skåda tvärsigenom honom.
– Jach känner ingen kapten med det namn, svarade
han med mycken tillförsikt.
– Men jag känner honom, fortfor sergeanten. Var
god och hör mig ett ögonblick. I dag vid middagstiden
hade man aftalat en sammankomst på Patasalo. Kapten
Ladov skulle föra ordet från ryska sidan, och från den
svenska väntade man några pålitliga personer. Skulle
herr kammarrådet möjligtvis ämnat göra en båtfärd uti
det vackra vädret?
– Was? Dumme Geschichten!
När kammarrådet Sivert föll ur koncepterna, bortlade
han sin fula, rådbråkade svenska, som han lärt i Viborg
af en dansk skeppare, och talade en ganska förståndig
tyska. Språket var hos honom ett slags barometer, som
visade affärernas tryckning på kvicksilfret under hans
släta peruk.
– Sammankomsten blef förrådd – fortfor Lennart,
med allt mera bestämdhet – och deltagarne nära att
fångas af finska trupper, men lyckligtvis signalerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
