- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:116

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kammarrådet Sivert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtta pålitliga Savolaks jägare, som icke förstå sig på
annat än order, skulle ställa sig här, där jag nu står,
framför er dörr, och säga, som jag nu säger: <I>i kungens
namn arresterar jag er!</I>

Den, som icke kände Lennart Croneld och hans
utomordentliga tvärsäkerhet, måste genast falla på den
tanken, att en sådan pojke, en obetydlig liten sergeant,
som knappt gjort sina första steg i tjensten, omöjligen
kunde understå sig att föra ett sådant språk mot en af
provinsens mest ansedde män, den mäktige herrn på
Otava, utan att verkligen hafva arresteringsorder på fickan
och sex eller åtta man, som endast väntade på en gifven
signal att rusa in, för att bemäktiga sig sin fånge.
Kammarrådet Sivert var så öfvertygad därom, han såg
sig så plötsligt demaskerad och insåg så tydligt allt
hvad han hade att frukta, därest hans planer blefve i
förtid röjda, att han förlorade all sin fintlighet och såg
sig om efter reträtt. Han närmade sig det öppna, låga
fönstret, som vette mot pilallén, och hans första blick
föll på de två dragonerne, som patrullerade med sina
dragna sablar vid grinden. Detta var mer än nog för
ett dåligt samvete. Kammarrådet föll till bönboken på
ett sätt som skulle högeligen roat den lille sergeanten,
därest icke denne behöft hela sin själsnärvaro, för att
icke förråda sig och låta segern gå förlorad lika hastigt
som den var vunnen.

– Grosser Gott, Sie werden mich doch nicht
unglücklich machen! suckade den olycklige konspiratören.

– Jag har mina order, herr kammarråd; gör er
beredd att genast följa mig, eller måste jag inkalla mitt
folk, svarade sergeanten morskt, i det han bevakade
utgången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free