- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:117

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kammarrådet Sivert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kammarrådet grep på nytt till sin svenska, ett bevis
att han ansträngde sitt diplomatiska snille, för att komma
ur klämman.

– Om en lille summe Geld... jach mener, om den
bagatell von tausend riksdaler, som en ringe bevis på
min evige dankbarhet, kunde bevege min junge väns
hjärte att låte mich echapere...

– Det är omöjligt. Jag har mina order.

– Jach sagt tausend riksdaler . . . jach mener
zweitausend, suckade den inbillade fången.

– Mina order, herr kammarråd! Behagar ni
skynda?

– Viertausend riksdaler! .. . Lieber junger herr,
das ist, bei Gott, alles was ich disponirer ... Fünftausend...
Jach är en ferloren man... Sechstausend...
en tigger är icke fattigere . . . Zehntausend . . . Das wird
mein Tod!

– Fy, herr kammarråd! Tror ni verkligen att ni
kan köpa en Savolaks jägare, om det också vore med
berg af guld? Det hade varit en annan sak, om ni
visat er mänskligare mot min gamla far.

– Bester, lieber herr Croneld... tag mans icke
ille min upassende raljeri! Jach schkulle inkommodere
min gamle hederliche vän på Rauttasar! Ei, was –
den liebe, treifliche major! Jach har mans just kollationiret
de struntens reverse, de ligge ja grad på min
Tisch. Låt mans mich echapere, och jach rifver dem
alle i schtycken! utropade fången, i det att han framtog
ur bordslådan de fatala skuldsedlarna.

– Må då vara, för er familjs skull, herr kammarråd,
om ej för er egen. Jag mottager reverserna, men ej
för att sönderrifva dem eller förneka vår skuld, utan
blott för att min far må kunna betala när han finner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free