- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:183

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Korpral Durk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

far är skräckeligen bös på dig, han kom ju hem andra
dagen på aftonen, sedan han redan varit långt utom
skotthåll, men vi fingo bud till honom med kapten
Loddnikoff, som var till Rautasaari, för att träffa din
styfmor, du vet väl för hvad Zweck och ärende det
vara kunde. Din styfmor har två gånger oss besökt och
därefter varit rest till Viborg, tror jag, hon är mycket
thätig och mot mig mycket nådig, efter hon aldrig kan
ana det putz vi henne spelat, hon har ej träffat Scharpen
ännu. Mot dig är hon icke freundlig, jag hörde henne
säga till min far, att hon nog skulle sätta sin petit
coucou uti bur i Kronstadt, när allt det sker, som nu
skall ske. Lebewohl, bästa Lennart, jag skickar dig
här en förgäsminicht från min egen blomstergarten på
Otava, Gud bevare dig i all farlighet och denna tidens
zerwurfnissar, önskar din vän
B.S

P. S. Om du vill mycket fröja mig, så skrifver
du två rader med kuriren och skickar dem till er alte
Kajse, hon vet nog. Adieu, tänk på mig.»


Med detta lilla hjärtliga bref, hvari Lennart med
ett smålöje igenkände tydliga spår af ryske kammarrådet,
finske patrioten och tyske språkfördärfvaren
Siverts egendomliga svenska, satt ynglingen en afton vid
Kymmene och betraktade laxungarnas muntra hopp
öfver den solbelysta strömfåran. Hvirfvel efter hvirfvel
brusade enformigt förbi, en fiskare i sin båt gled
makligt ned utför strömmen, och på andra stranden
sjöng en vallflicka sin friska visa, medan hon dref sina
kor från betet. Hälften af melodin var densamma som
savolaksarnes »Tuoll’ on mun kultani», hvilken alltsedan
kvällen på Otava fått en så egen färg i ynglingens
minne, men resten förlöpte sig uti en svensk folkvisa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free