Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Korpral Durk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med smygande steg klef uppför stranden och närmade
sig på en omväg till byn.
Det begynte skymma på kvällen, och orolig öfver
en spejares närvaro, som ej kunde hafva godt i sinnet,
vände ynglingen tillbaka till lasarettet. Vid trappan
mötte honom en gammal gråhårig och lurfvig person,
som vid hans anblick torkade ögat med den grofva
ärmen af sin vadmalsjacka och skyndade mot honom
med en fart, som blott en gäng förut satt denna oviga
kropp i rörelse, och det var för längesedan vid Villmanstrand
- det var korpral Durk, han och ingen annan,
i egen person.
Likasom själf förvånad öfver detta raptus af skyndsamhet,
stannade korpralen, sedan han kilat femton steg
framåt, snöt sig och mumlade:
- Sentään hän elää; sen också lefver han!
Anseende vidare frågor eller utrop fullkomligt öfverflödiga,
räckte han därpå Lennart sin grofva tass och
morrade:
- Majoren bad hälsa.
Denna hälsning åtföljdes af ett så lydande bref:
»Min k. son. Detlof skrifver till mig, att du fått
en kosack i axeln. Jag finner häraf, att du glömt hvad
jag sagt dig, att man aldrig bör stå som ett slaktnöt
och vänta på piken, om han ränner med fart. Man
slår spettet från sidan med geväret eller med huggarn
och håller den besten från lifvet, det är durrn. Jag
har engång huggit en sådan getingsgadd tvärt af som
en rofstjälk. För resten mår jag bra, utom att det ristar
i ryggbasten en dag före nederbörd. Höet är godt, det
som ficks in i Juli, men resten duger inte åt svina.
Svederna mata bra nog i rian, du kan fråga hvad rågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
